Adjöss mobil
Hej alla! Igår lyckades jag sumpa min Sony Ericsson S312. Vattenglas + mobil = Inte okej. Varje gång jag sett en försäkringsreklam på tv med någon klumpeduns som dränker sin mobil har jag garvat. Vem är så klantig? Uppenbarligen jag. :P En sak är dock säker. Jag ska ALDRIG mer ha ett glas vatten uppe i pojkvännens loftsäng. Min mobil var visserligen sliten men det gör ont att missta alla SMS, bilder och allt annat man var van vid. Men om någon skulle ha försökt nå mig var jag alltså oanträffbar mitt på dagen igår till ungefär runt 23-snåret. Well, det var bara att gå och köpa en ny telefon. Eftersom detta är 2000-talet använde vi oss av teknikens under och surfade efter nya schyssta nallar. Med vi syftar jag på mig och pojken. Jag fick ett tips av honom om en Xperia-mobil som skulle vara bra. Det var en Sony Ericsson Xperia X10 Mini Pro i röd design. Den fick det bli.
(Bildkälla: alltomprylar.se)
Är väldigt nöjd med telefonen hittills även om vissa funktioner är allt annat än jag är van vid. Detta är min första pekskärmsmobil till exempel, vilket säger en hel del. Nej jag är långt ifrån en trendmagnet som kräver det nyaste och bästa hela tiden. Så länge jag kan ringa, SMS, kanske ta några bilder och vara tillgänglig på telefonnätet funkar vilken årsmodell som helst. Men klart den ska vara lite snygg och inte väga tegelsten. ;)
Vi får se hur lång tid det tar för mig att vänja mig vid pekskärm.
Ha det bra allihopa och hör av er till min Xperia! =P
Massa kramar
// Olivia
Hoffmaistro på Gröna Lund - en historia inifrån kaoset
I fredags var det dags för ytterligare en konsert på Gröna Lund. Hoffmaistro & Chraa stod på programmet och stora scen stod som vanligt redo för kvällens underhållning. Denna dag skulle dock bli allt annat än vanlig.
Vid stora entrén möttes jag av stängda grindar, ett gäng kämpande medarbetare, barska vakter och ett stort, hotfullt gäng av desperata fans. Alla entréer hade stängts eftersom det redan fanns 15 000 personer i parken vilket är maxgränsen för hur många som får vistas därinne samtidigt. Kvar utanför fanns flera tusen fans med giltiga biljetter och stor besvikelse. Vi försökte få dessa att förstå att inte ens Daniel Westling skulle komma in i detta skede, parken var stängd för fler besökare. Men alkoholpåverkade, förbannade ungdomar är inte dom lättaste att kommunicera med. Varje gång någon stackare som inte hade med konserten att göra skulle gå ut blev det upplopp. Ett gäng stora grabbar tryckte på med all kraft för att komma igenom den lilla dörren. Polisen kom till undsättning och fick trycka bort massan tillsammans med vakter. Stämningen var det gatsten och kravall på.
Förutom detta klättrade folk upp på balkongen ovanför personalrestaurangen och knackade på fönstrena till Artistservice för att ta sig in den vägen. Det gick så långt att en av våra servicechefer fick gå ut med megafon och ropa att parken var stängd. Ändå hängde fansen kvar.
På andra sidan parken hade samtidigt de som redan var inne svårt att få plats framför stora scenen. Människor klättrade på attraktioner, bråkade och utsatte sig för livsfara bara för att få se. I spelen snoddes vinster och parkvårdarna hade fullt upp med att försöka få liv i medvetslösa människor. Det här var inte tivoli, det var festival. Bengt Palmquist som har jobbat på Grönan i 35 år hade aldrig varit med om något liknande. Runt halv tio stängdes alla enheter ner på tivolit av säkerhetsskäl. Spel, attraktioner och kiosker. All personal blev sittande bakom stängda dörrar i säkerhet. Själv hamnade jag med ett gäng i teatern. Vi var där minst en timme och visste inte alls vad som skulle hända. Att Gröna Lund stängde tidigare än angiven tid är något som nästan aldrig har hänt tidigare. Jag vill verkligen tacka alla som jobbade denna dag. Det tärde på oss alla och gav oss något att tänka på. Särkilt vill jag tacka er som var med mig i teatern. Charader och Pictonary fick en verkligen att tänka på annat för en stund. Snacka om nervig dag.
Slutligen ni som säger "ja men på Lady Gaga var det ju över 23 000 pers varför kunde de inte få in mer än 15 000 på Hoffmaistro", NEJ på Lady Gaga var det över 23 000 under hela dagen inte på samma gång.
Take care everyone!
Till en början var allting en dag på jobbet som alla andra. Jag var rastavlösare i butik/foto på område 2 och hade klassiker som Insanebutiken och Lustiga på schemat. Det första orosmolnet kom på min egna rast då en av mina kollegor fick epilepsianfall i personalmatsalen. Chocken att se sin vän falla omkull på golvet hade knappt lagt sig när nästa turbulens startade. Runt 20 000 Hoffmaistrofans skulle in på tivolit samtidigt och istället för att lösa min sista rast blev jag strax innan nio skickad till stora entrén.
Vid stora entrén möttes jag av stängda grindar, ett gäng kämpande medarbetare, barska vakter och ett stort, hotfullt gäng av desperata fans. Alla entréer hade stängts eftersom det redan fanns 15 000 personer i parken vilket är maxgränsen för hur många som får vistas därinne samtidigt. Kvar utanför fanns flera tusen fans med giltiga biljetter och stor besvikelse. Vi försökte få dessa att förstå att inte ens Daniel Westling skulle komma in i detta skede, parken var stängd för fler besökare. Men alkoholpåverkade, förbannade ungdomar är inte dom lättaste att kommunicera med. Varje gång någon stackare som inte hade med konserten att göra skulle gå ut blev det upplopp. Ett gäng stora grabbar tryckte på med all kraft för att komma igenom den lilla dörren. Polisen kom till undsättning och fick trycka bort massan tillsammans med vakter. Stämningen var det gatsten och kravall på.
Förutom detta klättrade folk upp på balkongen ovanför personalrestaurangen och knackade på fönstrena till Artistservice för att ta sig in den vägen. Det gick så långt att en av våra servicechefer fick gå ut med megafon och ropa att parken var stängd. Ändå hängde fansen kvar.
På andra sidan parken hade samtidigt de som redan var inne svårt att få plats framför stora scenen. Människor klättrade på attraktioner, bråkade och utsatte sig för livsfara bara för att få se. I spelen snoddes vinster och parkvårdarna hade fullt upp med att försöka få liv i medvetslösa människor. Det här var inte tivoli, det var festival. Bengt Palmquist som har jobbat på Grönan i 35 år hade aldrig varit med om något liknande. Runt halv tio stängdes alla enheter ner på tivolit av säkerhetsskäl. Spel, attraktioner och kiosker. All personal blev sittande bakom stängda dörrar i säkerhet. Själv hamnade jag med ett gäng i teatern. Vi var där minst en timme och visste inte alls vad som skulle hända. Att Gröna Lund stängde tidigare än angiven tid är något som nästan aldrig har hänt tidigare. Jag vill verkligen tacka alla som jobbade denna dag. Det tärde på oss alla och gav oss något att tänka på. Särkilt vill jag tacka er som var med mig i teatern. Charader och Pictonary fick en verkligen att tänka på annat för en stund. Snacka om nervig dag.
Slutligen ni som säger "ja men på Lady Gaga var det ju över 23 000 pers varför kunde de inte få in mer än 15 000 på Hoffmaistro", NEJ på Lady Gaga var det över 23 000 under hela dagen inte på samma gång.
Take care everyone!
STORA kramar
// Olivia
The Baseballs =)
I fredags drog en kär vän med mig och min pojkvän på konsert på Grönan. Vi hade ingen aning om vilka The Baseballs var men jag är glad att vi var öppna för något nytt. Bandet visade sig bestå av de tre tyska hunkarna Sam, Digger och Basti med tillhörande musiker. Deras sjönsjungande karriär startade när de träffades i Berlin och fann varandra genom deras gemensamma, sköna retrofrillor.
När konserten drog igång hade jag förstås inga förväntningar eftersom jag inte visste vad som väntade. Ljuset tändes, trumbeatet satte igång och gitarrer rev loss fräna riff. In kommer tre grabbar med frillor och höftrörelser ala Elvis. Om du trodde Elvis var död så har du HELT fel! När dess tre hunkar fattade mickarna och lät sina djupaste röster sväva iväg blev jag tagen med storm. Jag har aldrig mått bättre och aldrig känt mig mer danssugen i benen. Deras låtar var visserligen covers men deras egna retroversioner satte verkligen själen i gungning. Jag förstår mer än väl varför höftrörelserna var så upphetsande för i tiden. ;) Det är verkligen hett, hett, hett! Vilka ben de hade sen, riktigt darr där! Häftigt hur man plötsligt blev transfererad till ett 70-talsdisco! Gosebumps there! För er som oturligt nog jobbade denna dag eller inte hade lyxen att bli ivägdragna till något nytt ska jag här lägga in några smakprov på The Baseballs musikskatt.
THE BASEBALLS - UMBRELLA
THE BASEBALLS - POKERFACE
