oliviabonds

Vi möttes när vi båda var små. Den 5 september 1989 fyllde min bror Markus sju år, jag var fyra. Då tog mamma initiativet att köpa en katt i födelsedagspresent. Hon hittade en annons om en familj i närheten som hade massa kattungar till salu. Vi gick dit och valde ut en. Pappa visste inte ens om det. Där var han, den svarta söta lilla krabaten med vit prick på bringan. Jag minns så väl när vi satt hemma vd köksbordet å diskuterade namn. Alla fick välja något de tyckte om och så drog vi lott om det. Liten som jag var tyckte jag Pricken var ett jättebra namn. Lyckligtvis blev det mammas förslag som vann. Därmed var Picasso Bonds född. =)
Familjen som hade sålt katten visade sig så småningom bli mer än bara "de som sålde Picasso". Den ena pojken i familjen blev nämligen Markus klasskamrat och den yngre sonen hamnade i min parallellklass.


I början följde Picke med på varenda utflykt. Han var alltid nära oss och vi älskade honom varje sekund. Åre gick och när han blev större provade vi att släppa ut honom i området där vi bor. Hans era som utekatt började dramatiskt. En eller flera katter skrämde upp stackars Picke när han skulle göra sina behov och han kom in med smutsig päls. Ett tag trodde vi att han inte skulle kunna bli utekatt men när vi prövade igen så gick det bra. I och med att han blev utekatt följde han mer sällan med oss ut. Förutom ett härligt uteliv vardagligen fick han årligen åka på semester, antingen följa med oss till Gotland eller stanna i stan hos farfar i Trosa alternativt farmor i Stockholm. Han blev så smånigom en stor och ståtlig katt med ett speciellt sätt att sova på. ;)



Sedan har åren gått och Picke har fått uppleva både det ena och det andra. Ett långt och inehållsrikt liv fick han med ett snabbt och sorgligt slut. Men alla blir vi gamla och sjuka någon dag. Vi får vara glada att Picke inte var sjuk så länge.

Kommer ALLTID att älska dig sötnos!
Pussar // Din Olivia

Picasso Bonds
1989-05-07 - 2008-11-10

Min själsfrände och allra bäste vän Picasso har lämnat mig. Fyra tassar, fuktig nos, underbar svart päls samt mysigt spinn. Med allt detta och mycket mer har du gjort mitt liv värt att leva i 19 långa år. Jag var bara fyra när du kom till oss och minns inte hur det var innan. Hur ska jag kunna leva utan dig? Du har värmt mig när jag har frusit, du har tröstat mig när jag har varit ledsen. Vi har upplevt allt ihop! För tusan min älskling, vi växte upp ihop! Saknar dig så brutalt redan. Vid såna här lägen, när tårarna rann, brukade jag borra in mitt ansikte i din päls och lyssna till ditt varma, rofyllda spinnande. Vem ska trösta mig nu? Jag ÄLSKAR dig och kommer ALDRIG att glömma dig!

Det skär som knivar i mitt hjärta, hela kroppen bränner och tårarna rinner. Varför ligger du inte ihopkrypen på min säng som vanligt? Tyckte nyss jag hörde små tassar trampa i hallen, men det var bara inbillning såklart. Kommer sakna ljudet så fruktansvärt. Trodde aldrig att jag skulle önska att du väckte mig klockan fyra på morgonen med ditt jamande och krafsande men det vore helt underbart!

Mitt hjärta är tomt, min själ är halv.
Jag älskar dig! Always and forever!

Puss på nosen
// Din Olivia