oliviabonds

Picasso Bonds
1989-05-07 - 2008-11-10

Min själsfrände och allra bäste vän Picasso har lämnat mig. Fyra tassar, fuktig nos, underbar svart päls samt mysigt spinn. Med allt detta och mycket mer har du gjort mitt liv värt att leva i 19 långa år. Jag var bara fyra när du kom till oss och minns inte hur det var innan. Hur ska jag kunna leva utan dig? Du har värmt mig när jag har frusit, du har tröstat mig när jag har varit ledsen. Vi har upplevt allt ihop! För tusan min älskling, vi växte upp ihop! Saknar dig så brutalt redan. Vid såna här lägen, när tårarna rann, brukade jag borra in mitt ansikte i din päls och lyssna till ditt varma, rofyllda spinnande. Vem ska trösta mig nu? Jag ÄLSKAR dig och kommer ALDRIG att glömma dig!

Det skär som knivar i mitt hjärta, hela kroppen bränner och tårarna rinner. Varför ligger du inte ihopkrypen på min säng som vanligt? Tyckte nyss jag hörde små tassar trampa i hallen, men det var bara inbillning såklart. Kommer sakna ljudet så fruktansvärt. Trodde aldrig att jag skulle önska att du väckte mig klockan fyra på morgonen med ditt jamande och krafsande men det vore helt underbart!

Mitt hjärta är tomt, min själ är halv.
Jag älskar dig! Always and forever!

Puss på nosen
// Din Olivia