oliviabonds

Min kära vän Björn har inspirerat mig. Dikter is the shit! Härnedan kan du läsa några dikter jag skrev för ett antal år sedan. Ska skriva lite nya också men så länge lägger jag in dessa.


Om jag kunde flyga

Om jag kunde flyga som en örn
högt upp bland de vita molnen

Om jag kunde sväva som en svala
långt ner precis ovanför marken

Om jag kunde dyka likt en and
djupt ner i det mörka vattnet

Om jag kunde fiska som en mås
enkelt med lång näbb i dammen

Om jag kunde vara som en fågel
lätt, fjäderklädd och fri

Vore jag lycklig då?


Inas kärlek till naturen

Naturen är friheten själv
med vågor som sveper in
i en vacker brusande älv
som jag önskar vore min

Som fåglarna kan flyga
finns du i mina drömmar
som rävarna kan smyga
i kärlekens vilda strömmar

Min plikt gör mig bunden
ack, jag stannar här ändå
om plikten så är för stunden
vill och kan jag aldrig gå


En ensam själ
En ensam själ i den stora världen
tar sig fram i mörkret med trevande steg
Hur vore det om hon inte kom fram?
Vad händer om hon tvingas stanna?

Jag vill hoppas, jag vill tro
att hon ska lyckas ta sig ända fram
Se ljuset, bli lycklig, hitta sin rätta plats
Hur skulle det gå om hon gav upp?

En ensam själ söker sig ro
Om natten hon ensam söka svar
Med rädsla för sanningen hon påbörja sin jakt
Vad händer om hon blir tvungen att stanna?


Dikten här nedan "Housevillage-boy" är egentligen tänkt att vara en låt. Skriven med Andreas Martinelles låt "The Highway home" som inspiration. Den handlar om en kille jag var kär i under sista terminen på gymnasiet.


Housevillage-boy

I went north today
I went on the highway
There was a sign to the right
It sad "Kista" and then it was
out of my sight

Once I liked boy in that place
He was redhairy and had a such grace
The sign remind me of that time
When I thought he could be mine

I loved him deeply and I wonder why
this day had that blue color in the sky
And what´s the meaning of the love
Is he still hiding in the clouds above

I still love the boy in Housevillage
He still has my heart as a pillage
How can I forget the sweet, kind boy
that had a gitarr as his little toy

I still love the boy in Housevillage
He still has my heart as a pillage
How can I forget him my sugersweet
The one I always will so nicely greet

Those blue eyes you can´t hide
Their so kind, open and wide
I need you tonight and tomorrow
Without you I stay in this sorrow

Believe my words, I love you so
And I don´t want you to rise and go
Please be here for me either way
Even if you´re not in love I need you to stay

I rather be your friend then all alone
Please just give me a call on the phone
We could just talk and hang around
I would just love the voice, your sound

And I will allways love you, Housevillage-boy