oliviabonds

Ett alldeles nytt år har tagit sin början. Medan jag lämnar ett omtumlande år bakom mig hoppas jag på ett gott nytt år. =) Senaste året har varit allt för sorgset och ett flertal individer har lämnat mig. Kan man bli mer ensam än när ens själsfrände har lämnat en? Jag saknar honom otroligt mycket. Han fanns ju alltid där, Picasso. Åh, hur kan jag leva utan dig? Dina mjuka tassar, din fuktiga lilla nos och din mysiga päls? Varför var du tvungen att lämna mig? Du har funnits vid min sida i över 19 år! Hur ska jag kunna vänja mig vid att du inte ligger där bredvid mig i sängen om kvällarna? Att du inte väcker mig med ditt krafsande bakom sängen? Att du inte kommer lunkande när man kommer hem och ska klä av sig i hallen? Att du strykande mot mina ben i köket berättar att du vill ha mat?
Hur ska jag kunna leva utan ditt spinnande? Jag kan fortfarande höra det, via mobilen. Spelade in ditt varma spinnande för att kunna lyssna på det när vi var ifrån varandra. När du var på Gotland och jag hemma till exempel. Men att höra det å veta att jag aldrig mer får hålla i dig gör så otroligt ont! =(

Nåväl, 2009 måste bli ett bättre år! Det har redan börjat bra. En mysig nyårsafton hos en god vän och en festkväll nu i helgen då jag fick skaka rumpan har redan hunnits med.

Vill tillägna en låt till alla som känner sig ensamma. Håll ut och tro på ett nytt bättre år! =)