Dödsrelikerna

"HERMIONE! HERMIONE!
Hur kom ni in i mitt valv? hörde de Bellatrix tjuta. Fick ni hjälp
av den smutsige svartalfen i källaren?
Vi träffade inte honom förrän nu ikväll! snyftade Hermione.
Vi har aldrig varit inne i ert valv... det är inte det riktiga svärdet!
Det är en kopia! Det är en kopia!
En kopia? skrek Bellatrix gällt. Just en trolig historia!"


Mina fingrar glider osökt upp till mina läppar. Omedvetet sätter tänderna igång sitt mekaniska arbete. Tand mot nagel. Tugg, tugg. Jag är i slutet av den sista Harry Potter-boken, Harry Potter & Dödsrelikerna. Spänningen är obeskrivlig. Min nyfikenhet är som ett barns på julafton. Jag vill att tomten ska komma men inte att det sista paketet ska ha öppnats. För miljoner andra HP-fans har hemligheten om hur det slutar för Harry, den-som-inte-får-nämnas-vid-namn och de andra avslöjats redan för längesen. De flesta slukade sista boken samma dag som den kom ut. Själv vet jag fortfarande ingenting trots att det på ett sätt känns ganska givet. Men snart vet jag.

Den 15 juli är det preimär för den sjätte filmen i Harry Potter-serien. Jag har längtat i två år till den. Min favorit i filmerna är Harrys trogna vapendragare Ronald Weasley, spelad av den ack så rosade Rupert Grint.



(Bildkälla: www.rupertgrint.net  tror jag)

Sötaste skådisen i världen enligt mig, förutom Elijah Wood.

Sida 508 av 782. Blädder, blädder. Slutet närmar sig med stormsteg. Besvikelsen börjar gnaga inombords. Än har Hermione och Ron inte kysst varandra.

BLOODY HELL, JUST KISS HER! =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0