oliviabonds

Tivolidax igen! I fredags bar det av tillbaka till Gröna Lund för årets återträff. Runt 200 personer samlades i Greenroom för att sedan bege sig till Gröna Lunds teatern och hälsas välkomna av vd:n Ulf Larsson. Under mötet på teatern fick vi höra mer om den kommande säsongen och alla nyheter som väntar. De nya servicecheferna visade upp sig och vi fick se en miniversion av den kommande attraktionen Insane. Efter mötet på teatern gick vi tillbaka till Greenroom och åt mat och minglade. Såhär såg det ut:




Pasta stod på menyn. Å efter en tids minglade gick jag, Maria och Björn upp en våning och checkade de nyakontoren för servicecheferna och Medarbetarservice. Det var väldigt annorlunda men blir nog flott.

Tack alla sköna Grönalundare för en toppenkväll!
Hoppas vi ses i sommar!
Kramar // Olivia

När man var liten var allting nytt. Det var mycket att lära. Tänka sig att det kan vara så knepigt att klä på sig en väst... =) (Jodå, lillsnutten nedan är jag!)

I onsdags kom min vän Björn på besök. Vi lattjade med min nya videocam. Fotade och filmade. Tittade även på klassikern Änglagård och svullade i oss mat och diverse onyttigheter. Kocken Olivia hade lagat köttfärsås och spagetti. Mums! Till efterätt massa gott som godis, glass med kolasås,chokladkakor och chips med dip samt vindruvor.

Tack för att du finns! =)

Min kära vän Björn har inspirerat mig. Dikter is the shit! Härnedan kan du läsa några dikter jag skrev för ett antal år sedan. Ska skriva lite nya också men så länge lägger jag in dessa.


Om jag kunde flyga

Om jag kunde flyga som en örn
högt upp bland de vita molnen

Om jag kunde sväva som en svala
långt ner precis ovanför marken

Om jag kunde dyka likt en and
djupt ner i det mörka vattnet

Om jag kunde fiska som en mås
enkelt med lång näbb i dammen

Om jag kunde vara som en fågel
lätt, fjäderklädd och fri

Vore jag lycklig då?


Inas kärlek till naturen

Naturen är friheten själv
med vågor som sveper in
i en vacker brusande älv
som jag önskar vore min

Som fåglarna kan flyga
finns du i mina drömmar
som rävarna kan smyga
i kärlekens vilda strömmar

Min plikt gör mig bunden
ack, jag stannar här ändå
om plikten så är för stunden
vill och kan jag aldrig gå


En ensam själ
En ensam själ i den stora världen
tar sig fram i mörkret med trevande steg
Hur vore det om hon inte kom fram?
Vad händer om hon tvingas stanna?

Jag vill hoppas, jag vill tro
att hon ska lyckas ta sig ända fram
Se ljuset, bli lycklig, hitta sin rätta plats
Hur skulle det gå om hon gav upp?

En ensam själ söker sig ro
Om natten hon ensam söka svar
Med rädsla för sanningen hon påbörja sin jakt
Vad händer om hon blir tvungen att stanna?


Dikten här nedan "Housevillage-boy" är egentligen tänkt att vara en låt. Skriven med Andreas Martinelles låt "The Highway home" som inspiration. Den handlar om en kille jag var kär i under sista terminen på gymnasiet.


Housevillage-boy

I went north today
I went on the highway
There was a sign to the right
It sad "Kista" and then it was
out of my sight

Once I liked boy in that place
He was redhairy and had a such grace
The sign remind me of that time
When I thought he could be mine

I loved him deeply and I wonder why
this day had that blue color in the sky
And what´s the meaning of the love
Is he still hiding in the clouds above

I still love the boy in Housevillage
He still has my heart as a pillage
How can I forget the sweet, kind boy
that had a gitarr as his little toy

I still love the boy in Housevillage
He still has my heart as a pillage
How can I forget him my sugersweet
The one I always will so nicely greet

Those blue eyes you can´t hide
Their so kind, open and wide
I need you tonight and tomorrow
Without you I stay in this sorrow

Believe my words, I love you so
And I don´t want you to rise and go
Please be here for me either way
Even if you´re not in love I need you to stay

I rather be your friend then all alone
Please just give me a call on the phone
We could just talk and hang around
I would just love the voice, your sound

And I will allways love you, Housevillage-boy

Jag har blivit 24 år. Grattis till mig! =) Usch så gammal man blivit. Snart 25-års kris. Tiden bara går utan att man kan göra något åt det. Det är läskigt. Pluggat klart har man hunnit göra men något fast jobb har man inte hittat än. Åtminstone inte inom sitt yrke. Arbetsmarknaden blir bara mer karg för varje år. För att inte tala om bostadsmarknaden! Jag vill flytta hemifrån nu! Men vart finns lägenheten?

Kärleken då? Where is the love? Vet inte. Jag blir ju bara kär i de som inte vill ha mig. De gulliga killarna som jag borde falla för som vill ha mig de ratar jag. Jippi! Hm....hoppas du hör av dig någon gång. Borde släppt dig ur mitt hjärta för längesedan! Svårt att vara realist när man är kär bara...

Fick i alla fall en superfin videokamera idag. Liten och praktisk som även kan ta stillbilder. Watch out friends! Nu ska allt dokumenteras. ;)

Kramar // Olivia

Varför är man så korkad ibland? Förlåt igen, gosis! =( Menade aldrig att göra dig illa. Ska tänka på vad du sagt, jag lovar! Tack för alla tips. Tack för att du finns!

Tusen miljoners kramar till dig!
// Din Oliv <3

Den ljuvaste musik är den hårdaste smärta. Man älskar någon mer än allt. Ditt lilla sköra hjärta i någon annans hand. Så lätt det krossas i tusen bitar. Jag är livrädd för att öppna mig för dig. Jag kommer gå under om du säger nej. Ändå vet jag att chansen är så liten att du säger nåt annat.

Gillar jag att plåga mig själv? Tydligen. Hur ska jag kunna sluta älska dig? Finns väl ingen annan väg i slutändan. Vill inte heller förstöra vår vänskap. Det fina vi har får inte bli stelt och meningslöst. Hur vi än gör kommer någon att bli sårad. Jag vill inte tvinga dig att välja. Inte heller vill jag skapa problem. Det är bara så svårt att glömma dig.

Tror inte att jag har känt såhär tidigare. Men allt måste ut. Förlåt. Kanske redan nästa gång vi ses. Hur ska jag våga? Hoppas du förstår. Jag vill inget illa. Vill bara säga tre små ord.

Jag....älskar.....dig <3

Ett alldeles nytt år har tagit sin början. Medan jag lämnar ett omtumlande år bakom mig hoppas jag på ett gott nytt år. =) Senaste året har varit allt för sorgset och ett flertal individer har lämnat mig. Kan man bli mer ensam än när ens själsfrände har lämnat en? Jag saknar honom otroligt mycket. Han fanns ju alltid där, Picasso. Åh, hur kan jag leva utan dig? Dina mjuka tassar, din fuktiga lilla nos och din mysiga päls? Varför var du tvungen att lämna mig? Du har funnits vid min sida i över 19 år! Hur ska jag kunna vänja mig vid att du inte ligger där bredvid mig i sängen om kvällarna? Att du inte väcker mig med ditt krafsande bakom sängen? Att du inte kommer lunkande när man kommer hem och ska klä av sig i hallen? Att du strykande mot mina ben i köket berättar att du vill ha mat?
Hur ska jag kunna leva utan ditt spinnande? Jag kan fortfarande höra det, via mobilen. Spelade in ditt varma spinnande för att kunna lyssna på det när vi var ifrån varandra. När du var på Gotland och jag hemma till exempel. Men att höra det å veta att jag aldrig mer får hålla i dig gör så otroligt ont! =(

Nåväl, 2009 måste bli ett bättre år! Det har redan börjat bra. En mysig nyårsafton hos en god vän och en festkväll nu i helgen då jag fick skaka rumpan har redan hunnits med.

Vill tillägna en låt till alla som känner sig ensamma. Håll ut och tro på ett nytt bättre år! =)